”Min” hund

Ja ”min” hund som egentligen inte är min men jo ändå min . Det är min bästa tjejkompis hund men hunden har blivit halva min, amstaff blandning, min bebis trots att hon inte är bebis , världens goaste ❤️.

Så mycket energi och översocial 😊. Ska hämta henne på torsdag och ha henne hemma 1 vecka de brukar hjälpa mig att få ny energi och annat att tänka på , hon ger så mycket även fast hon är sjukt dryg ibland men egentligen är hon bara glad och exalterad ❤️

Annonser

Ledsen

Jag är så ledsen , så uppgiven … Min dotters förskola ska flytta lokaler , byta grupper och pedagoger , allt detta har varit under all kritik då förskolechef och ledning (okända människor) , inte varit speciellt bra på att informera , dem har inte lyssnat eller tagit hänsyn till föräldrarna .

Nu när allt äntligen börjat få ett ljus , pga att jag lämnar in ett klagomål för första gången sedan min dotter började på dagis , så får jag information . Dock lämnade jag även ett klagomål på en pedagog som betett sig respektlöst , lagt sig i när jag haft konversation med min dotters pedagoger , börjat ignorera och inte säga hej när jag kommer till dagis.

När denna förskolechef då frågar om vem pedagogen är så berättar jag, i förtroende . Sedan 2 dagar efter ringer denna pedagog mig 3 missade samtal på 7 minuter , satt i redogrupp och va tvungen att gå ut för att ta reda på vem som ringer mig 3 ggr i rad på så kort tid, trodde något allvarligt hänt, ringer upp och då är det pedagogen som vill diskutera mitt klagomål . Där sitter jag , har inte tid att prata, blir arg då jag inte gett min tillåtelse att förskolechefen skulle nämna mitt namn, kan inte prata ordentligt då de sitter andra i närheten och jobbar.

Sedan tar jag upp detta med förskolechefen som tycker att det är tråkigt att jag inte upplevde att det här blev bra . Hon tyckte de va bra att pedagogen ville kontakta mig själv , men utan att fråga mig som förälder vad jag tyckte/ville.

Jag hade ingen aning om att hon skulle nämna mitt namn då jag från början lämnade klagomålet anonymt.

Nu imorgon måste jag lämna mitt barn på ett ställe där jag har noll förtroende för chefen och en pedagog jag helst inte vill möta längre , då jag känner mig så kränkt , och sårad och tvingad till att tala med pedagogen.

Hade jag velat ta detta med pedagogen hade jag gjort det tidigare men jag hittade en acceptans och ett sätt att acceptera att man inte kan gilla andra och jag tog inte upp viktiga saker med min dotters pedagoger i hennes närhet.

Jag anförtrodde mig till någon jag från första början egentligen inte hade så stor tillit till men som jag började få tillit till som sen bara gjorde allt värre.

Värre att hantera , värre känslomässigt och så mycket onödig energi på något som ändå inte är löst .

Hennes kommentar är: jag har sagt att jag kommer ta alla klagomål som kommer in om de kommer klagomål på en pedagog med den pedagogen för att kunna förbättra och förändra , och jag kommer fortsätta göra det. De är förskolechefens ord .

Men det betyder inte att hon har rätt att hänga ut den som lämnat klagomålet .

Så nu måste jag lämna min dotter , mitt allt , det värdefullaste jag har på ett ställe där jag inte vet om jag genuint kan lita på någon längre.

Men min dotter älskar sitt dagis och sina kompisar och pedagoger , jag vill inte rycka det ifrån henne pga mig.

Jag mår så dåligt av allt detta, och de gjorde jag inte innan, och nu önskar jag att jag aldrig sagt något. Att jag bara varit tyst …

Kämpa

Jaa kämpa de är nog det enda jag gör, jag kämpar för mig och för min dotter . Precis när allt landar och börjar bli bra så kommer nästa berg att flytta och bryta ner.

Är det inte psykiskt så är det extrema fysiska smärtor och ingen verkar ta de på allvar ..

Önskar så mycket att någon annan kunde kämpa åt mig , så jag kunde få andas ett lätt ett tag till.

Allt har fallit sen jag började arbetsträna inget funkar , måste hitta nya rutiner för mig och hushållet .

Samtidigt som jag ska ha boendestöd , samtalskontakt , kunna gymma så att den fysiska smärtan minskar, jaga läkare . Försöka hitta ett sätt att trivas i vår lilla lägenhet.

Vi bor på 36 kvm , min dotter har sin säng i klädkammaren så att jag iallafall på kvällen ska kunna va ifred , vi bor i vardagsrummet där jag nu gjort lekhörna åt min dotter och skaffat en bäddsoffa .. vi har ett kök och en mathörna ..

jag ska inte klaga vi hyr lägenheten via kommunen , jag kan inte lämna kommunen för då ryker mitt boendestöd och min dotters kontaktfamilj , och mina kontakter psykiatri mottagningen . Så de är ett moment 22. Jag känner inte att jag har någon rätt att klaga , men alltihop tillsammans får mig att spy på alltihop .

Kämpar för att kunna leva . För att allt ska bli bra . Och det värsta är att jag hade kunnat acceptera att må skit om de va en bipolär svacka men de här är bara jag som mår skit för att de blev en sak för mycket att kämpa med.

Min dotter kan inte äta mjölkprotein längre , så att åka hem till vänner spontant är ett projekt, att försöka lära alla i närheten vad hon kan o inte kan äta tar tid . Samtidigt som jag själv ska lära mig att anpassa allt hon äter . Hon är snart 4 och fattar ju att hon inte får äta sånt hon tidigare fått äta och tycker att de är orättvist och jobbigt . Samtidigt som hon är så grymt duktig och har accepterat dem nya produkterna bra och gillar en del 🙂.

Och så har min hand framför allt höger börjat smärta igen, och även lederna i fingrarna . Vilket gjort att jag inte kunnat sova för att läkaren missade att skriva ut smärtstillande . Proverna jag tog va bra men smärtan består . Så nu måste jag starta nästa kamp tills dem hjälper mig med det fysiska på rätt sätt. Så jag har ont , jag ska vara mamma, jag ska ta hand om mig själv , arbetsträna försöka orka o hinna med saker hemma, jag vill bara backa bandet 1-2 veckor ..

Jag behöver ingen som stöttar mig eller pushar mig för de har jag alla runt mig , och som hjälper med de dem kan. Jag behöver någon som kämpar åt mig som bara skulle säga : jag tar den här kampen åt dig , jag fixar de som behöver fixas så koncentrerar du dig på dig själv.

Så jag bara kunde få släppa allt runtomkring och hinna landa i en sak i taget

Måste ringa

Måste ringa imorgon , kan inte hålla tyst längre vill inte göra de här på telefon , men hur ska jag kunna göra de på ett bra sätt över telefon , de känns lika fel o illa över telefon som ett sms men jag sätter mig inte och åker över 15 mil enkel resväg för att avsluta något med någon jag träffat 5 ggr. Varför måste de alltid bli så att dem verkar så bra o dem framställer sig själva till något helt annat, än hur dem är , varför säga saker dem inte menar , varför påstå att man är ärlig och sen visar det säg att den jag trott att jag lärt känna och är tvärtemot , vi verkade så lika men vi är så sjukt olika på alla sätt .. eller är det jag som pushar på för att få en reaktion ?.

Jag vill ha en snäll , go , gullig , självsäker kille , som behandlar mig med samma respekt som jag gör mot honom, en kille som inte är rädd för att säga nej. Jag vill inte ursäkta uttrycket ha en mes. Vill ha en kille som någonstans är kärleksfull men som kan sätta ner foten ordentligt. Som lever sitt eget liv utan mig, som inte behöver mig , men som vill va med mig.

Hur gör man

Ja hur fan gör man ”slut” med någon man dejtar som är så extremt känslig, som kommer vrida allt till att de är fel på honom , att han förstörde allt osv.

Någon som bor extremt många mil ifrån så man kan inte ses för att göra det, gör jag de över ett telefonsamtal ?. De känns ju vettigast, när gör jag de?. Vad exakt ska jag säga?.

Och har tänkt mycket idag och insett att jag nog pushat på en del för att se om han säger stopp men han har bara låtit mig köra på och nästan över honom många ggr.

Och antingen har han förskönat bilden av sig eller så har jag från början missuppfattat och fått en felaktig bild av vem han va. Vet inte riktgt

Kärlek

Hur kan man fortfarande vara förälskad i någon som sårat en så mycket ?.

Jag vet att jag inte ska gå tillbaka till honom , även fast de är extremt lockande.

Men tror inte jag kommer kunna fortsätta med han jag dejtar . Hur ska jag kunna ge allt när jag fortfarande är förälskad i någon annan , när jag trivs bättre själv än med någon. Hur mycket jag än längtar och vill ha någon så vill jag bara vara jag. Jag trivs att få bestämma hur jag vill ha det utan att ta hänsyn till en partner , klart de finns många fördelar med att ha en partner. Men jag har mig och mina vänner , jag har världens finaste dotter , och mina föräldrar som alltid finns där ❤️

Vill jag ha närhet och sex så har jag en kille för det redan fast som jag inte träffar nu, vi har vår deal , så länge vi inte dejtar eller är tillsammans med någon så har vi varandra och nu tänker ni varför blir ni inte ihop , jo för att jag vill ha barn och han vill inte ha fler barn. Men vi har så kul ihop när vi umgås , för vi är så jäkla bra vänner och varit sen första gången vi sågs.

Så jag kommer såra en jätte fin, go kille och de gör ont i mig men ska jag tänka på honom eller mig ?. Jag måste sätta mig själv före någon annan . När ska jag göra de , ska vi ses och såra honom när någon av oss måste åka flera mil hem igen. På telefon ? . Sms 😱. Jag ska träffa L imorgon min bästa tjejkompis sen 15 år tillbaka , vi brukar säga att vi är soulmates ❤️